EU:s direktiv om harmonisering av medellånga och långa garantier trädde i kraft i juni 1998. Syftet med direktivet är att ge garantitagare i samtliga medlemsländer likvärdiga exportgarantivillkor och därigenom likadana möjligheter att konkurrera med exportprodukten och inte med finansieringsvillkor. Direktivet innehåller regler om garantivillkor, garantipremier, landpolicy och notifieringsförfarande. Då det gäller garantipremier och landspolitik följer direktivet OECD-garantipremieavtalet.
Kommunikén angående exportgarantier för kort betalningstid (risktid under 2 år), som baserar sig på EU:s konkurrenslagstiftning trädde i kraft år 1997. I normala fall förbjuder kommunikén officiella exportgarantianstalter att garantera sk. marknadsrisker, d.v.s. sådana risker som privata försäkringsbolag är villiga att försäkra. Enligt kommunikén kan Finnvera inte bevilja garantier för under 2 års risktid (tillverkningstid + kreditens återbetalningstid) till följande länder: